I onsdagskväll så tog jag reda på vart pappa befinner sig i göteborg. Det var på nätet jag hittade honom på upplyssning.se och det känns overkligt i min själ, men ändå fattar jag inte det. Det är massa känslor inom mig som jag inte förstår just nu inombords i mitt hjärta. JAG ÄR FÖRRVIRRAD? DRÖMMEER JAG? Det finns inga ord hur mycket det här betyder för mig. Det är bara två busstationer ifrån härifrån där jag bor och det känns nu som att vi kommer att träffas snart, inom en månad. JAG VILL BARA SKRIKA OCH GRÅTA MEN DET GÅR INTE. Jag drog upp i torsdags och kollade på vart han bodde och till hans lägenhet utanför hans gård. Jag åkte, åkte och åkte med min permobil. Vägen var lång och det kändes som det var en evighetsväg jag åkte på.. PLÖTSLIGT STÅR JAG UTANÖR HANS FÖNSTER OCH DE KOM INGA ORD I MIN MUN. Jag blev stel i kroppen för jag har aldrig varit så nära min pappa. Min assistent kollade i dörren och där fanns min pappas namn och jag ville bara plinga på men vågade inte. Sedan träffade jag en person runt hörnet och då fick en stund efter en lapp och fick ett nr till hans boendes personal.Jag vågar inte ringa än, men nä min mamma kommer hem så ringer jag. :)