❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤
Jag vill vara som alla andra som är gående, fastän min rullstol är i vägen och min kropp vill inte hänga med så som allas normer. 
Från10-11 års åldern blev jag lite rund. Jag var på ett handikappsläger en sommar, där vi åt grädde och söta saker varenda dag. När jag hade varit på lägret två veckor och kommit hem så hade alla mina kläder blivit små. Jag hade ingen aning om hur mycket lägrets personal gett oss feta maträtter, sött och grädde. Jag var ju bara 10-11 år och då hade jag inte lärt mig att tänka på såna saker. Före detta var jag som alla andra tioåringar och var jättesmal och spinkig. Jag hade den perfekta barnkroppen och min resa började där när jag var 10år och sedan dess har jag inte haft koll på min kropp. Tonåren kom snabbt för mig. Medans jag kom in i tonåren och min mamma hjälpte mig med att lägga upp ett matschema, men jag var så busig och inte lyssnade på vad mamma sa. När hon inte stod ut längre så fick jag gå till läkaren men då tog jag inte det seriöst heller och blev svårare för mig att gå ner i vikt. Alla ville hjälpa mig men jag hade ingen vilja! Alla sa sina fantastiska gå ner i vikt tips, men jag lyssnade inte. Jag hade blivit rundare och rundare. Jag vill inte lyssna på era knäppa gå ner i vikt tips, sa jag. Medans dator och internät började komma mer och mer då alla bloggar kom i starten och jag började läsa kissies blogg, där hon hade ätstörningar och hade den perfekta barbiekroppen som jag också ville fast jag var tjock. då började jag att fatta beslutet, ska jag övervinna mina rädslor att gå ner i vikt eller inte? Jag hade så svårt att bestämma mig och när jag var 20år så flyttade jag hemifrån till min fina lägenhet och då jag rasade upp i vikt. Nu 3år senare har jag gått upp så jag vet inte hur jag ska gå ner i vikt. I ett halv år har jag nu försökt att träna mer och äta nyttigt, men det är godiset som tar över, varje vecka på helgerna. :( Jag mår så dåligt. Utanpå ser man inte det men insidan mår jag inte bra. Och idag så mår jag som jag gjorde för 2 år sedan när jag började skriva den här texten. Nu väger jag över 100 kilo och jag har ingen diabetes eller någon annan hälsosjukdom. Förutom min övervikt så mår jag bra. För 1 år sedan i Mars så tog jag beslutet att skriva in ett brev till salgrenska på Obesitasmottagning, överviktenheten och blev godkänd av juoren Att jag var godkänd att komma dit. Först en massa information fick jag sedan ett par informationstips av studio på ett samlad möte med alla dessa personer som är i min sits. Jag fick en tid i december 2016 och tog prover och jag var hos en diatist som skulle hjälpa mig att få ordning på mina rutiner och hur har det har sett ut i alla dessa år jag har/är överviktig. Jag var så orolig så jag dunkade i väggen flera gånger i spegeln och fick självskadetankar en dag innan jag skulle gå på provmottagningen men jag har inte fått några biverkningar av mina självskadetankar. Jag var nervös och det förstår man ju. Nu i Januari fick jag en inkallelse till läkaren och då hade jag inga symptom av sjukdommar och det då jag insåg att mitt liv kommer bli bra och jag kommer bli allting jag vill bli. För det är bara du själv som sätter gränsen. Idag har jag varit hos min första personliga dietist, hur cool som helst är hon. Jag vill inte gå in mer på detalj om diatistent. Men hon verkar vara en toppen tjej. Diatisten sa först att jag skulle äta låg kalori mat men då började jag grina som ett barn, när hon visade pappret så fick jag den tanken igen att jag bara ville dö istället för att leva med detta. Är du okej sa hon. Jag bah - nej det känns som att jag inte kommer att fixa detta. Hon svarade, - Varför då? 
- Jag äter LCHF.
AHA dåå förstår jag, sa hon till mig. Haha. Då ändrade vi kosten till LCHF istället och imorgon är det den första gången jag tar detta på allvar. 
Idag är det den sista dagen på länge jag äter godis, chips och andra godsaker. Från och med idag har jag bestämt mig för att gå ner i rasande vikt. Från en överviktig tjej till en prinsessas kropp. Så som jag föreställer mig mig själv för första gången på ett halvt liv.

Ingen är perfekt, alla har sprickor i själen!

Vichys mode 

ps.

fram till två veckor sedan upptäckte jag viktväktarna och nu är jag med där. Men just nu är jag sjuk och har inte mått så bra så därav slarv i min viktnedgång. Jag vill må bra först innan jag tar tag i min hälsa om 2 veckor. 

ds. 
ni som är intresserade av att läsa bloggar, läs min blogg. http://vichysmode.blogg.se ❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Nu har det gått 14 månader sen började på viktväktarna och jag har inte lyckats gå ner än jag pendlar upp och ner hela tiden. Men de senaste 3 veckorna har jag aldrig varit så engagerad och taggad som är nu. Nu ska jag fan lyckas!!